Bländartal f/8 Exponeringstid 1/5 s Brännvidd 13 mm
Det var iskallt denna morgon, ca 2 grader och dessutom blåste det riktigt mycket. Innan jag lämnade mitt varma hem, pälsade jag på mig ordentligt med kofta, mössa och dunjacka. Fast det bara är oktober frös jag som vid en Arktisexpedition. Orsaken var den bitande vinden. Den slet och drog i kläderna, bara för att hitta en liten springa någonstans för att kunna kyla ned mig. Men jag borde inte klaga, för utan denna vinden skulle jag aldrig ha kunnat fånga Vänerns vågor på det här sättet. Vänern är för mig en stilla och lugn sjö. Men idag visade denna sovande jätte vilka krafter den har. Bara att gå över bryggan från Vita Sandars strand ut mot klipporna du ser på bilden var ett litet äventyr. Bryggan var hur hal som helst, och vågorna slog mot den som om de försökte sänka hela den. Ute på den lilla stenön var kampen mellan naturkrafterna ännu mera påtaglig. Vågorna slog gång på gång mot klipporna, men de försvarade orubbligt sin ställning. Jag älskar kontrasten mellan vattnets rörlighet och stenarnas stabilitet, båda är på sitt sätt kraftfulla. Energin som finns i motivet har jag försökt förstärka genom bildkompositionen. Diagonala linjer förmedlar ofta en känsla av rörelse och dynamik. För att utnyttja denna effekt har jag placerat stenarna och det strömmande vattnet vid linjer i fotografiet, som bildar ett ”X”, alltså två korsande diagonala linjer.