Titta en gång åt höger, vänster eller bakom dig. Hur många ytor eller mönster ser du? En massa, eller hur? Mönster uppstår när liknande saker upprepar sig, som färger, former eller linjer. Tre upprepningar räcker för att vi kan se ett mönster – men med bara tre upprepningar blir det ofta inte så tydligt. Vår hjärna gillar flera upprepningar.
Tänk dig till exempel en trädstubbe med många tiotals årsringar, det blir ett tydligt mönster. Eller en åker med många, många solrosor, vilken syn! Om du vill använda mönster för att fånga betraktarens uppmärksamhet, är det viktigt att tänka på några saker. För många upprepningar kan göra ett fotografi tråkigt. Till exempel skapar en bild av många små glänsande glaspärlor ett tydligt mönster. Fast det kan få betraktarens öga att irra runt på bilden utan att fastna för någon av alla dessa pärlor. Så blanda in en stor blå kula eller en liten röd pärla, en tärning eller vad som helst. Bryt mönstret! Dina fotografier blir mera intressanta om du skapar kontraster genom att bryta mönstren. Dessutom kan ett mönster leda betraktarens blick dit du vill. Till exempel längs en väg kantad av många träd, en allé. Eller du kan skapa rytm i bilden genom rullande vågor på havet.
Då vet vi nu lite mer om mönster, låt oss nu titta närmare på ytor och strukturer. Egentligen har ett fotografi ingen egen yta. Om du rör med ditt finger vid ett fotografi på en datorskärm, en mobil, en canvastavla eller i ett album, kan du inte känna strukturen eller ytan på själva motivet. Men just att veta hur något känns kan röra våra känslor. Tänk bara på beröring av en annan människans hud eller hår, en katts mjuka päls eller en bils blankpolerade lack. Föreställ dig sanden under dina fötter eller en bit is som du låter smälta i dina varma händer. Eller det där vackra sidentyget, vad lent det är, och i motsats till det den skrovliga barken av en urgammal ek.
Du kan inte överföra dessa egenskaper till ett tryckt fotografi. Men du kan väcka betraktarens minnen och känslor som han förknippar med strukturerna i ditt motiv. Kontrasten mellan ljus och skugga är oerhörd viktig för att få med hur en yta känns – hård eller mjuk, blöt eller torr, len eller grov.
Hårda ytor, till exempel, syns bra i starkt sidoljus. Ytor som skall återspegla hur len eller mjuk strukturen är, trivs bäst med diffust ljus. Varje typ av yta eller struktur behöver sitt speciella ljus för att på bästa sätt framhäva dess egenskaper. Genom att ta kort under olika ljusförhållanden lär man sig snabbt vilket ljus som passar till vilket motivet.