ISO & din Kamera

Begreppet ISO kommer från den tid då man fotograferade analogt, inte digitalt. Alltså med en riktig film i kameran som man senare framkallade i mörkrummet. Då använde man filmer med ISO 25 – 200 vid bra ljusförhållanden och högre ISO-värden vid skymning eller mörker. Man fick alltså byta film beroende på hur mycket ljus som var tillgängligt. Detta har lyckligtvis ändrats sedan kamerorna fått digitala bildsensorer – de måste man inte byta ut stup i ett.

Exempel på kamerafilm och kamerasensor
Från analogt till digitalt

Men det finns ett litet problem, man kan inte ändra bildsensorns ljuskänslighet. Vid 100 – 200 ISO arbetar de flesta bildsensorer mest effektivt. Färger, detaljer, kontraster, dynamiskt omfång med mera, återges så naturligt som möjligt. Bildsensorn är konstruerad så att du får det bästa resultatet under vanliga ljusförhållanden (dagsljus). Om du förr i tiden ville fotografera i mörkret, byte du till en film med högre ISO-värde, som var optimerad för sådana tillfällen. Det kan du inte göra nu för tiden – att öppna kameran och byta bildsensorn är nog lite för komplicerat. Istället höjer man ISO-inställningen och på så sätt förstärker kameran signalen som kommer från bildsensorn.

Exempelfoto ISO 100
Detta fotografi är taget med min Nikon D7100 med ISO 100 och en exponeringstid på 30 sekunder.

Vid en måttlig ISO ökning (beroende på din kamera) kan resultatet bli bra. Men ju mer du höjer ISO-värdet, desto mer manipulerar kameran bildsensorns signal. För egentligen har det inte träffat tillräckligt mycket ljus på bildsensorn för att skapa en naturlig bild av verkligheten. Så kameran är tvungen att fylla på eller förstärka den lilla information som bildsensorn har fått. Detta för med sig kornighet eller brus i mörkare delar av bilden.

Exempelfoto ISO-värde
Markeringen visa urklippet som har förstorats nedan
Exempelfoton för olika ISO värden
Bild 1: 1600 ISO, brus och kornighet blir synlig i mörka delar av bilden, men kan åtgärdas genom bildbearbetning. Bild 2: 6400 ISO, brus och kornighet har tilltagit mycket, färgerna återges inte korrekt, retuschering blir svårare. Bild 3: 25000 ISO, jag skulle bedöma fotografiet som oanvändbart

Vi kan jämföra det med en bilmotor. Den är byggd för att vara mest effektiv vid ett visst varvtal. Då går den sparsamt och släpper bara ut lite avgaser. Likaså är kamerans bildsensor optimerad för ett visst ISO-värde (det kan vara 100 eller 200 ISO beroende på kameran). Tänk dig nu att du trampar gasen i botten, motorn varvar upp, bilen drar en massa bränsle och släpper ut mängder med avgaser – fast den blir ju också snabbare. Det är likadant med din kamera. Om du höjer ISO-värdet till max blir det givetvis inga avgaser, men det blir brus i bilden, den blir kornig. Bildsensorn arbetar då inte i optimalt läge – fast du får möjligheten att fotografera i mörkret, trots att det egentligen inte finns tillräckligt med ljus för det.

Illustration ISO-värde
Illustration 1: ISO 100, illustration 2: mycket för högt ISO-värde

Här skiljer sig åsikterna åt, vissa tycker att brus i bilden förstör hela fotografiet, andra ser det som ett stilmedel för att uttrycka sig – alltså konst. Du måste själv avgöra hur dina foton skall se ut och hur mycket kornighet dina bilder tål. Dessutom finns det bra grafikprogram som kan ta bort mycket kornighet. Det finns kameror på marknaden med värden från 50 till långt över 100 000 ISO. Men detta säger egentligen inte så mycket om bildsensorns förmåga att hantera svagt ljus och kamerans möjlighet att förstärka dessa svaga signaler. Så fastna inte i höga ISO-tal när du letar efter en kamera. Prova heller kameran själv eller kolla recensioner på nätet. Tumregeln för ISO-användningen är: att välja det lägsta ISO-värde som situationen tillåter.

Liknande artiklar…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen
Translate »