Egentligen behövs det inte mycket för att kunna ta ett fint foto av Staviks fyr, för den är vacker som den är. Fyren är helt enkelt den perfekta fotomodellen för en landskapsfotograf. Men om man väntar på det rätta ögonblicket kan det där lilla extra dyka upp – det kan bli så här magiskt. Ibland lönar det sig att åka en bit och frysa ett tag i nattens kyla.
Jag vill tacka fyrens ägare för att han gjorde kylan uthärdlig. Jag fick varmt te och en god ostsmörgås och även en härligt varm lägereld. Jag tackar för det trevliga sällskapet och den generösa gästfriheten. Dessutom vet jag nu vem som ”hoar” i vassen.
Panoramat är sammansatt av 5 upprättstående foton och ett för framgrunden. Vanligtvis använder jag ett vidvinkelobjektiv när jag fotograferar stjärnor eller Star trails. Men denna gången fotograferade jag med ett objektiv med 50 mm fast brännvidd. Eftersom jag bara får med en liten del av himlen med en så snäv brännvidd valde jag att ta 5 exponeringar i snabb följd och samtidigt vrida kameran några grader på stativet efter varje exponering. En fördel med att använda ett normalobjektiv är att man inte får med onödigt mycket himmel, om norrskenet bara syns vid horisonten. Dessutom har mitt 50 mm objektiv en maximalbländare på f/1,4. Så jag fick en massa ljus på sensorn, utan att behöva höja ISO-värdet över 500, och det i sin tur gör att det inte finns så mycket brus i fotografiet. Den store bländaren gjorde att jag kunde ha en relativt snabb slutartid, så att norrskenet inte hann röra sig allt för mycket och till slut bara liknade grön dimma.