Det finns ett samband mellan det här fotografiet och tålamod. Varje gång jag åker ut mot Hjortens Udde kör jag förbi det här lilla huset. Jag har tänkt många gånger att det skulle kunna bli ett riktigt intressant motiv om det bara skulle dyka upp några moln. Molnen skulle bli en härlig motsats till den avskalade horisonten och skulle dessutom skapa lite dramatik i fotot. Nu har det äntligen hänt – tålamod, som sagt! Jag kom från jobbet och såg alla dessa vackra moln över Mellerud, dessutom sken solen från exakt rätt håll – det var motljus. Jag parkerade bilen på en liten skogsväg och kämpade mig genom snåren till en bra plats för att ställa upp stativet – bara för att se hur de sista små molntussar som var kvar svävade iväg. Så jag väntade och väntade – tålamod, eller hur? Efter en halvtimme utan nämnvärd aktivitet på himlen packade jag ihop kameragrejorna.
Men när jag nästan var vid bilen upptäckte jag ett stort regnmoln vid horisonten. Så vad skall man göra? Gå tillbaka och ställa upp stativet igen. Med lite tålamod blev det till slut den dramatik på himlen som jag önskade mig, men det blev också dramatik på marken. För en ilsken bilist försökte tränga sig förbi min lilla bil, som jag hade parkerat på den alldeles för smala skogsvägen. När han äntligen kom förbi gasade han på ordentligt för att visa sitt missnöje. Det i sin tur skrämde upp fyra eller fem rådjur som hade gömt sig i en liten skogsdunge till vänster om motivet. Rådjuren var så vänliga att välja sin flyktväg direkt på mitt fotografis horisont. Vad jag vill säga med denna berättelsen, är att bra fotografier kan man inte skynda fram – ha tålamod och vänta lite. Och så klart, ett stort tack till den arge bilisten.