Bländartal f/3,2 Exponeringstid 9×240 sec Brännvidd 11 mm
Om du någon gång besöker Lysekil, får du inte missa att ta en promenad på ortens västligaste utpost – Stångehuvud. Det är ett naturskyddsområde där vind och vatten har slipat urgammal granit till runda och mjuka klippor. Tack vare Calla Curman kan man fortfarande beundra dessa klippor i sina naturliga former. Under 1800-talet var bohusgranit ett mycket eftertraktat byggnadsmaterial och därför förvandlades delar av Stångehuvud till ett stenbrott. Paret Curman var mycket angelägna om att bevara den ursprungliga vackra naturen och även främja Lysekils betydelse som badort. Därför köpte Calla Curman stora delar av Stångehuvd mellan 1916 och 1920. Bara fem år senare, 1925, skänkte hon området till Kungliga Vetenskapsakademien under förbehåll att landskapet bevaras som naturminnesmärke.
Det lilla fyrhuset du ser på fotografiet är tyvärr inte längre i bruk men har ändå blivit ett kännemärke för Stångehuvud. Huset byggdes år 1890 och användes under 50 år. Nu för tiden är det bara en liten LED lampa som ritar fantastiska skuggor på den släta graniten runt huset. Detta varma ljus ger fotografiet sin behagligt varma färgton, trots den bitande kalla vinden som blåste runt Stångehuvud den här kvällen.
Om du är intresserat i hur man tar foton på Star trails eller stjärnspår förslår jag att du läsa vidare här…