I år blev det vinter mitt i hösten. Denna morgon såg det ut som om molnen smälte ihop med det spegelblanka, stilla vattnet och horisonten i fjärran. Stenarna och trädstammen skapar en bro som leder rakt ut i dimman. Men jag betalade dyrt för perspektivet du ser, nämligen en dyblöt och iskall vinterkänga. Fotografiet är dessutom ett test inför mina vinterbilder i år. Jag har läst på för att kunna fånga snön på fotografier som vi ser den i naturen. Om jag har förstått det hela rätt, är kameran boven som ställer till det, när dina snöfoton blir mera smutsvita än snövita. För kameran försöker exponera fotografiet så jämt som möjligt. Inga områden ska vara för mörka eller för ljusa. Och när kamerasensorn registrerar många riktigt vita områden (snö), försöker kameran utjämna dessa ”överexponerade områden”, genom underexponering. Det betyder att snön blir grå istället för vit. Den enkla lösningen är att överexponera fotografiet manuellt genom att öppna bländaren lite till, eller välja en längre slutartid. Resultatet blir bäst om hela histogrammets tyngd finns på höger sida.