Synd att vintern är så mild i år. Egentligen hade jag tänkt att ta ett foto lite närmare det rostiga vraket. Men jag vågade mig inte längre ut än den sista stolpen som hört till den gamla bryggan. Då började isen nämligen att knaka suspekt. Men man vet aldrig, väderleksrapporten lovar några kalla nätter till, så isen har ju lite tid att bli tjockare innan våren kommer på riktigt.
Jag gillar att bildkompositionen i fotot domineras av bara några få element, stolparna och vraket. Den mjukt svängda linjen på isen leder betraktarens blick in i bilden. Dessutom gillar jag att fotografiet delas enligt det gyllene snittet, där isen och skogen möts vid horisonten.
