Brännvidd anges på objektivet i millimeter och beskriver avståndet från linsens mittpunkt till bildsensorn i kameran, men den står också i förhållande till filmens eller bildsensorns storlek. Det avståndet bestämmer blickvinkeln du kan välja med ditt objektiv. Det finns objektiv med fast brännvidd (du måste röra dig för att komma närmare eller längre bort från motivet) och zoomobjektiv, då du kan ändra det bildområde du ser genom att zoom in eller ut. Ett objektiv med liten brännvidd kallas vidvinkelobjektiv och med större värde blir det ett teleobjektiv. Här kommer några exempel för olika brännvidd (värdet i millimeter kan utökas i båda håll):
- 14 mm vidvinkelobjektiv
- 50 mm normalobjektiv
- 100 mm medium teleobjektiv
- 300 mm långt teleobjektiv
- 18 – 200 mm zoomobjektiv (från vidvinkel- till teleobjektiv)
Brännvidd och sensor
Jag fotograferar med en kamera som har en APS-C sensor. Varför är det viktigt att nämna det, när artikeln handlar om brännvidd? Om vi bara pratade om objektiv skulle det vara ganska enkelt med brännvidden. Oftast står det direkt på objektivet vilken brännvidd det har. Men för att kunna fotografera behöver vi utöver objektivet också en kamera. Bildvinkeln du ser på ditt fotografi beror inte enbart på objektivets brännvidd, storleken på kamerans bildsensor är också viktigt. Här nedan ser du ett exempel på hur sensorstorleken skiljer sig åt beroende på användningsområde.
Anta att objektivet i illustrationen nedan har en fast brännvidd på 50 mm. I den första bilden är objektivet monterat på en fullformatskamera. Illustration nummer två visar en kamera med APS-C sensor och på den siste bilden är samma 50 mm objektiv monterat på en kompaktkamera. Sensorn är den lila röda plattan i kamerahusets botten.
I fallet ovan avbildar fullformatskameran hela den bildvinkel som objektivet levererar. Men om sensorn är mindre går den bildinformation som inte träffar sensorn förlorad. Ju mindre sensor du har i din kamera desto snävare bildvinkel får du, om du använder samma objektiv. Om du fotograferar med en APS-C kamera och vill uppnå samma bildvinkel som en fullformatskamera måste du byta till ett objektiv med en längre brännvidd. Till exempel motsvarar 50 mm brännvidd med en fullformatssensor ca 75 mm på en APS-C sensor. Detta kan vara en fördel men också en nackdel beroende på vad du vill fotografera. Tabellen nedan förklarar principen.
Sensor | Fullformat | APS-C | Kompaktkamera |
---|---|---|---|
Faktor | 1,0 | 1,5 | 5,6 |
Vidvinkel | 28 mm | 19 mm | 5 mm |
Normalbrännvidd | 50 mm | 33 mm | 9 mm |
Tele | 135 mm | 90 mm | 24 mm |
Tele | 200 mm | 133 mm | 36 mm |
Supertele | 300 mm | 200 mm | 45 mm |
Tänk dig till exempel att du vill fotografera ett landskap med en fullformatskamera (stor sensor). Du väljer självklart ett vidvinkelobjektiv, kanske med 15 mm brännvidd. Om jag med min APS-C kamera (mindre sensor) skulle vilja få samma stora bildvinkel som du, måste jag välja ett objektiv med 10 mm brännvidd. Men om jag använder precis samma brännvidd som du (15 mm) skulle min bildvinkel bli mycket snävare. Om vi då i stället skulle fotografera fåglar med ett teleobjektiv, kan min lilla sensor vara till fördel. Med min APS-C kamera räcker det kanske med ett objektiv med 400 mm brännvidd för att komma riktigt nära motivet. Om du vill uppnå samma snäva bildvinkel som jag med min kamera måste du köpa ett dyrt 600 mm teleobjektiv till din fullformatskamera.
Normal-, vidvinkel- eller teleobjektiv, vilket behöver du?
Först bör du tänka igenom vad du vill fotografera. Det finns så många möjligheter, kanske djur, landskap, sport, porträtt, lite av varje eller vad som helst. Varje hantverkare har sina verktyg. För att slå en spik i en planka brukar en hammare fungera bra, för att såga en såg och för att skruva en skruvmejsel. Det är på samma sätt med objektivet, varje slags objektiv är en mästare inom sitt speciella område.
Normalobjektiv:
Låt oss börja med att titta lite närmare på normalobjektivet. Ett sådant objektiv kan man kalla objektivens schweiziska armékniv. När man köper en systemkamera ingår det oftast ett objektiv som täcker just denna brännvidden. Bilder som är tagna med ett normalobjektiv känns naturliga för oss, eftersom bildvinkeln motsvarar ungefär vårt ögas synfält.
När man helt enkelt vill fånga vardagen, är normalobjektivet det första valet. Till exempel lekande barn, porträtt-, natur- eller Street-fotografi, egentligen allt som fascinerar när du ser det med blotta ögat. Men om du vill fotografera mer än vad du kan se utan att vända på huvudet eller använda en kikare, borde du prova andra brännvidder också. Om du är nöjd med ett normalobjektiv, behöver du egentligen inte investera en massa pengar i en systemkamera. Då räcker det också med en bra kompaktkamera som levererar samma bildvinkel. För, som sagt, ett normalobjektiv är ett multiverktyg, som en schweizisk armékniv – men den är inget samurajsvärd. Om du behöver ett specialverktyg borde du läsa vidare.
Vidvinkelobjektiv:
De flesta fotoskolböcker säger nog att landskapsfotografer borde använda en kort brännvidd, alltså ett vidvinkelobjektiv. Och jag måste erkänna att jag också oftast fotograferar landskap med mitt ultravidvinkelobjektiv. Tänk dig att du låter din blick vandra över ett fantastiskt vackert panorama, kanske på Kroppefjäll i Dalsland med sina kala, runda kullar och små röda stugor. Med ett normalobjektiv (brännvidd 28 – 35 mm) skulle du bara se så mycket på fotot som du ser när du stirra rakt framåt utan att röra på huvudet. Med ett vidvinkelobjektiv kan du fånga hela scenen, som om du skulle svepa med blicken från höger till vänster.
Men genom den stora blickvinkeln uppstår det också ett problem. Det kan hända att ditt foto har stora ytor som är tomma eller tas upp av saker som bara distraherar. Därför är det viktigt att leta efter en intressant förgrund. Vi tänker oss till exempel att du vill fotografera en fantastisk solnedgång vid havet. Solnedgången är kanske fantastisk men alla tusentals ton sand i förgrunden är riktigt tråkig. Leta då efter några stenar vid stranden, ett gammalt träd som sträcker sig ut i havet, lite sjögräs eller vass – vad som helst som gör hela fotografiet intressant, inte bara solnedgången. Och ett litet tips: Om du tror att du är för nära förgrunden, gå ännu lite närmare.
Så du ser att landskap och stora panoramor är som skapade för ett vidvinkelobjektiv. Men det betyder inte att du inte kan fotografera andra saker med ett sådant objektiv. Det blir bara lite svårare! Föreställ dig att du vill försöka dig på ett vidvinkelfotografi av en grizzlybjörn framför Rocky Mountains. Självklart fotograferar du med ett bra säkerhetsavstånd. Bergen och panoramat på ditt fotografi kommer se bra ut, fast den knappnålsstore björnen måste du leta efter med förstoringsglas. Men om du skulle stå två, tre meter framför björnen, skulle det säkert bli en fantastisk bild med en jättestor björn och bergen i bakgrunden. Du ser, allt är möjligt men kanske inte praktiskt. Men för sådant finns ju teleobjektiv.
Teleobjektiv:
Teleobjektivet kallas ofta för stjärnan bland alla objektiv. Det förstår man också när man tittar på priset på professionella teleobjektiv. För de summorna köper vanliga människor en liten bil. Men man kan ju också köpa ett billigare telezoomobjektiv. Dessa har bara en markant nackdel. Deras ljusstyrka är oftast svagare än proffsobjektiven, eftersom de har en relativ liten bländaröppning.
Varför är det en nackdel? För det första påverkar bländaren hur bra du kan friställa ett motiv samt hur kraftig bokehn är (från det japanska ordet för suddig). Kombinationen av en stor bländare (för teleobjektiv kan det vara f/2.8) och lång brännvidd kan skapa fantastiskt vackra foton med suddiga bakgrunder.
För det andra påverkar bländaren hur mycket ljus som når fram till kamerans bildsensor eller film. Om du vill fånga snabba rörelser behöver du mycket ljus. Tänk dig att du har ett teleobjektiv med 400 millimeter brännvidd men bara en relativ liten bländare (f/8 eller högre). Då kan du zooma in hur långt som helst, men du har inte tillräckligt med ljus för att kunna frysa snabba rörelser. I sämsta fall kan du använda ditt billiga teleobjektiv som en jättedyr kikare, men inte för att ta skarpa foton.
Ok, det låter kanske lite väl avskräckande. För så dåliga är billiga telezoomobjektiv inte, fast de inte har den största bländaren. Du kan motverka många dåliga effekter om du bara väntar på en riktigt solig dag eller helt enkelt tar med dig en blixt. Om du är väl förberedd, kan du ta otroligt fina kort även med ett budgetobjektiv.
En av teleobjektivets intressantaste egenskaper är, att det komprimerar motivet. Tänk dig till exempel att du ser en scen med många kullar och berg bakom varandra. Ett fotografi taget med ett teleobjektiv skapar då illusionen att varje berg och kulle bara är som tunna lager bakom varandra. I motsats skapar ett vidvinkelobjektiv ett öppet och tredimensionellt landskap, som inte är ihoppackat.
Som jag skrev tidigare kan man också använda ett teleobjektiv för att friställa motivet. Denna egenskap är väldigt praktisk när det gäller porträttfotografi där man vill tona ner bakgrunden. För detta ändamål är en brännvidd mellan 70 och 200 millimeter perfekt. Dessutom måste man inte hålla kameran direkt framför modellens ansikte när man har en lång brännvidd. Man kan arbeta med ett avstånd som är bekvämt för alla inblandade, både modellen och fotografen. Men trots denna distans kommer man väldigt nära, och det är ju orsaken till att man skulle vilja ha ett teleobjektiv – att komma närmare.