När jag hade en APS-C kamera längtade jag efter den mjuka oskärpan i bakgrunden som en fullformatssensor kan skapa. Nu när jag har en fullformatskamera önskar jag mig ibland tillbaka till den mindre sensorn. Om du inte alls förstår vad jag menar borde du kanske läsa på här…
Problemet jag ställdes inför med det här fotografiet var att jag vill ha genomgående skärpa från glasrutan till ögat (ca 10 cm mellan öga och glas). Omgivningen var ganska mörk i vårt förråd, bara ett fönster bakifrån och en ljuskälla från högra sidan. Det var så mörkt att jag fick fota med ISO 1000 med en bländare på f/8. Trots den relativt lilla bländaren var det omöjligt att få ögat och rutan skarpa samtidigt.
Så i slutändan blev bilden ett montage eller stackad. Jag tog ett foto då jag fokuserade på ögat och ett till då glasrutan var tydlig med alla sina små detaljer, repor, smuts och fingeravtryck. Dessa två bilder sammanfogade jag sedan i Photoshop.