Varför blir det egentligen sådana vackra mönster i sanden som liknar vågor? Och varför spolas fotavtryck i vattnet bort medan sandvågorna alltid kommer tillbaka?
Dessa frågor fascinerade också Hertha Ayrton, en brittisk fysiker som experimenterade i början av 1900-talet. Du kan läsa om hennes forskning i boken „The Origin and Growth of Ripple-mark“. Här har vi också den engeska beteckningen för sådana vågor – de kallas ”ripple” som kan översättas med ”liten våg”. På svenska kallas fenomenet för Böljeslagsmärken.
Hertha hällde lite sand i en behållare som var fylld med vatten. Sedan satte hon hela behållaren i gungning så att det bildades små vågor. Redan efter en kort stund kunde hon se hur det uppstod en liten ojämnhet i sanden och det tog inte lång tid förän hela behållarens botten var täckt av små vågor i sanden. För att tydligare kunna se vad som egentligen hände hällde hon även peppar i vattnet. Eftersom peppar är lättare än sand gjorde den vågornas rörelser synliga.
Så det hon observerade kan man sammanfatta med att det behövs en ström i vattnet som är stark nog för att ta med sig några sandkorn. Sedan behövs en ojämnhet i sanden för att det kan bildas böljeslagsmärken eller ripple-marks. Det kan räcka med en liten sten eller mussla som sandkornen fastnar vid. Det fylls sedan på med flera sandkorn, tills oljämnheten blir så hög att strömmarna på toppen blir så starka att inga sandkorn klarar av att ligga kvar där uppe. De spolas i stället ner på andra sidan och börjar bilda nästa lilla kulle. Dessutom blir det en virvel bakom varje bergsrygg som förstärker effekten med vågmönstret. På det sättet bildas många långa bergsryggar eller vågor som löper i rät vinkel mot strömmarnas riktning.
Så om du sätter ner foten i ett sådant hav av sandvågor stannar inte fotavtrycket kvar länge där. För det finns många små böljeslagsmärken framför och bakom ditt fotavtryck som jobbar oavbrutet tillsammans med strömmen för att rita ett fascinerande mönster i sanden som suddar bort ditt avtryck.