Det är en jämn kamp mellan vågorna och bergen här ute vid Bohusläns kust. Efter tusentals år av ständigt slipande har graniten blivit rund som elefantryggar, men den har inte gett vika i denna styrkemätning. Det är annorlunda är med ”camera vs water”. En rejäl dusch kryddad med lite havssalt tar knäcken på det mästa som har elektronik i sig. Och då handlar det inte om en tusenårig kamp, det är avklarat på några få sekunder.
Ja, ni tänker rätt – fotografen är återigen utan kamera. Det är bara drygt ett år sedan jag blev av med all utrustning när det stals ur bilen. Men nu var det mitt fel – eller var det vattnet som lurades? Jag hittade ett mycket fint motiv där vågorna rullade in mellan två stora släta klippor. När vattnet drog sig tillbaka såg det ut som om en flod banade sig vägen genom en canyon. Just ner i denna sprickan klättrade jag för att komma så nära vattnet som möjligt. Med stativet framför mig och den öppna kameraväskan bredvid mig väntade jag på det perfekta ögonblicket. En våg, en till, den nästa vågen var ännu bättre. Så satt jag där och beundrade det skummande och vilt brusande havet tills den bästa vågen kom. Den översvämmade hela min lilla canyon, kameran, den öppna väskan och mig. Om du nu trots allt har lite medlidande med en oförsiktigt och dum fotograf kan du bidra till kamerareparationen genom att swisha en liten summa till 0707 29 77 72 ?