Himmelen är ju blå men kallt är det ändå. Fotografiet är egentligen centrerat med gungställningen i mitten, men ändå inte om man ser till personen i bilden. Genom att välja ett perspektiv där killen hamnar långt nere i ett hörn förstärks intrycket att det fattas något, att situationen inte är perfekt, att man längtar efter något. Om jag skulle ha placerat honom i mitten skulle fotografiet ha handlat om killen på gungan. Men genom att flytta honom till kanten blir han inte det viktigaste i fotografiet. Fokus riktas mot det han ser och vad han tänker på.