Denna fotoutflykt blev jag riktigt skrämd. Nu undrar ni kanske vad som har hänt. Har han träffat på en älg, var hans kaffetermos tom eller hade hans ficklampa slut på batteri? Nej, det var något helt annat, det var isen som ”sjöng”. Vilket vackert uttryck för ett ganska kusligt ljud. Speciellt när man just har gått 50 meter ut på isen till en liten ö i Ånimmen, en sjö norr om Ryrs naturreservat. På grund av spänningar i isen eller vågornas rörelse därunder kan det ibland smälla högt eller man kan höra ett vinande ljud. Dessa ljud är för mig som kontinentaleuropé ganska ovana. När klockan var halv tio var jag tvungen att bege mig hemåt igen. Jag vågade nästan inte sätta fötterna på isen. Men sedan sprang och halkade jag fram mot stranden med hjärtat i halsgropen. Tur att ingen såg mig.
Nu blev det mycket ordande om isens ”sång” men inte om norrskenet. Fast, det behövs kanske inte så många ord, du ser ju bilden. I verkligheten, ute i kylan är det många gånger häftigare. Det var helt enkelt den vackraste natthimmel jag har sett i hela mitt liv. Då gäller det bara att sitta tyst och njuta och ibland trycka på utlösaren.