Redan förra året planerade jag att ta några fartfyllda foton på Cruisingen i Mellerud. Men att panorera var mycket svårare än jag hade förväntat mig. Och jag kan erkänna att det inte blev enklare i år heller. Av ca 300 foton blev endast en enda bild riktigt bra och en handfull ganska ok, resten fick jag radera.
Vad är då svårigheten med panorering? När man panorerar försöker man att fotografera ett rörligt motiv med en relativt lång slutartid. Egentligen skulle motivet bli helt suddigt om man håller kameran stilla. Men eftersom man följer motivet med en svepande rörelse borde motivet bli skarpt och tydligt – i alla fall i teorin. I praktiken däremot, är det ganska svårt att anpassa kamerans rörelse till motivets hastighet om man dessutom försöker hålla andan och inte darra på handen. Det enda tips jag har är att öva, öva och öva. Kanske blir det cruising nästa år också ….
