Egentligen var jag ute och letade efter en passande valvbro till en triptyk jag håller på med. Ett brofoto fick jag alla fall, trots mörkgrå himmel och duggregn, men det blev mer än så. Först åkte jag bara med bilen och försökte följa ett vattendrag. Ibland slingrade det sig bredvid vägen, och sen försvann det plötsligt ur sikte för att dyka upp igen bakom nästa krök. Jag var så koncentrerad på floden att jag inte såg något annat, jag tänkte bara: ”När dyker bron egentligen upp?” Så jag missade ganska mycket som en regnig novemberdag kan bjuda på. Men det var annorlunda på väg hem, för då hade jag tagit mitt efterlängtade brofoto. Och jag blev överraskad över hur vacker en regndag kan vara om man bara ser de små detaljerna, som det lilla trädet som envist håller fast i sina löv.