Medan mina tre killar grävde i sanden promenerade jag vid stranden. Termometern visade bara 4 grader men i solen var det helt underbart. Det var en sådan dag med blå himmel, sol, några få moln och nästan ingen vind. Som vanligt hade jag kameran med mig och försökte hitta ett intressant motiv. Jag gick fram och tillbaka men fastnade inte för något speciellt. Jag vet inte varför, men till slut bytte jag till teleobjektivet, kanske för att använda det som en kikare. När jag tittade genom kamerans sökare mot horisonten, märkte jag att jag hade ett härligt motiv direkt framför mig utan att se det. Vågorna på Vänern var inte en massa små kullar som de brukar vara. I stället bildade vågorna långa streck, som om någon dragit en jättelik kam genom vattnet. Fotografiet blev som en abstrakt målning där himmelen smälter ihop med vattnet. En annan egenhet detta fotografi har, är att färgerna bildar en simultankontrast. Om du vill veta vad det är kan du läsa vidare här…