Vid frukosten tittade jag ut ur fönstret, men det fanns inget intressant att titta på. Min blick vandrade mållöst omkring tills den fastnade i trådarna som hänger ur vår blomkruka. Egentligen irriterar växten mig, för den tappar med jämna mellanrum sina små, små blommor. Dessa små skrynkliga elakingar täcker sedan fönsterbrädan, köksbordet och golvet. Men i dag tog jag mig tid att titta lite närmare på blommorna innan de trillar av. De är verkligen vackra, så små och bräckliga de är. Det namn de har fått passar verkligen perfekt: ”Hjärtan på tråd” – bättre än min variant: ”Lina med krok”.