Så kan det gå om man vill för mycket. När jag tittade ut ur barnens sovrumsfönster denna morgonen, såg jag en fantastiskt vacker gryning. Solen hade inte gått upp än, men den belyste molnen underifrån, så att himlen lyste i alla möjliga röda och rosa toner. Så jag kastade mig i bilen och funderade på vart man ser soluppgången bäst. Min första tanke var Vita Sannar, en sandstrand bara 5 minuters bilfärd hemifrån. Sedan tänkte jag att Hjortens Udde skulle bjuda på en mycket bättre utsikt. Men för att ta sig dit behöver man minst 20 minuter och ju närmare jag kom mitt mål insåg jag att jag inte skulle hinna dit innan solen skulle ha suddat bort alla härliga färger. Så jag fick stanna bilen när jag bara var halvvägs, för att fånga de sista rosa strimmorna innan hela skådespelet var över. 10 minuter tidigare hade dessa rosa linjer varit kraftigt vinröda.