Hur många träd behövs egentligen för en allé? När jag åker till jobbet kör jag ibland Hamranerakan söderut. Där passerar man den här märkliga allén. Först är det en lång, lång, spikrak grusväg, sedan ser man dessa två träd och efteråt fortsätter vägen bara ännu längre mot horisonten. Fast träden är två, verkar de ensamma, men de håller ihop, förgrenar sig i kronan och bildar en vacker liten port. För att betona ensamheten fick jag vänta länge på rätt väder, dimma skulle det vara, för rätt stämning. Dessutom gillar jag att snön är kvar på vägen men börjar töa till vänster och höger. Så vägen var ljus och omgivningen mörk – för det mesta är det ju tvärt om.