När dessa stenar tittade fram under sina hucklen, då visste jag att jag måste porträttera dessa gamla gummor. Scenen påminner på något sätt om ett gruppfoto. Tätt, tätt tränger de ihop sig för att kunna se vad som händer där framme, eller så fryser de kanske bara och försöker hålla värmen. Angående fotograferingen har jag exponerat stenarna rätt eller till och med lite för ljust. Samtidigt brydde jag mig inte om att himmelen frättes ut. Allt det vita och ljusa förstärker bara känslan av en kall vintermorgon.
