Ännu ett sådant fotografi där man måste kämpa sig genom en snöstorm och drivor som nästan går upp till knäet. Men foton som kräver lite extra blir oftast också intresantare, eftersom de visar saker man inte ser när man sitter hemma i en mjuk fåtölj med en varm kopp te. Ta exemplet med minneslunden här. Den ser man sällan så tydligt eftersom träden vanligtvis smälter ihop med bakgrunden. Men snöstormen isolerar lunden och de täta snöbyarna gömmer bakgrunden under en vit slöja.
Lunden du ser på fotografiet kan du hitta i Järns socken nära Mellerud. Här fanns för länge sedan Dalslands store bondepoet Johannes Olssons hemgård, skalden som kallas Brånasmeden (1818–1886). I år blir det 200 år sedan han föddes där. Hans dikter och texter kan vara ganska humoristiska men också kritiska. Läs bara dikten i slutet av inlägget. Dessa roliga rader lämnade han in istället för ett porträttfotografi till en tidning som begärde en bild av honom.
BRÅNASMEDENS PORTRÄTT.
Jag uppdrag fått af Örtengren
Att porträttera Brånesme’n.
Det vill jag göra så till vida
Det angår smedens yttre sida.
Nå, huru ser då smeden ut?
Jo, respektabel absolut!
En puckelryggig fan, en krokig,
En riktig Jöns, en dum, en tokig.
På smedens hufvud hvarje hår
Lik borsten på ett piggsvin, står.
Ett sådant hufvud, som på smeden
Och hår och skägg finns ej i »Sweden».
Och rakeknif och lusekam
Och sax ger smeden bare skam.
Hans skägg och löss, i kapp med håret
Få växa hela långa året.
Och smedens högvälborna nos
Är mera kunglig, än det tros.
Brånasmeden