En spricka i symmetrin

En spricka i symmetrin

Jag väntade länge på den perfekta solnedgången. Himmelen skulle vara täckt av några moln som reflekterade det sista kvällsljuset. Helst skulle det också vara vindstilla för att skapa en vacker spegling på Vänerns blanka vattenyta.

Om jag minns rätt var det mitt i mars 2017, alltså för ca 9 månader sedan. Det var också då jag började skriva det här inlägget. Jag skrev om utflykten jag gjorde med min lille pojke till Sunnanå hamn och den härliga, glödande röda solnedgången denna kvällen. Men längre än så kom jag inte, för en idé började ta form i mitt huvud.

Varför inte göra en serie eller en triptyk av denna underbara scenen? Idén var att visa samma motiv vid olika tillfällen. I min fantasi såg jag alla små sjöbodar mitt i vintern, när det var dimma, när det blåste rejält eller helt enkelt när solen sken från en klar, blå himmel. Men jag tänkte inte på hur mycket tålamod ett sådant projekt kan kräva. Man kan lugnt säga att nu känner jag dessa sjöbodar väl, så många gånger som jag har åkt ut till hamnen för att se om stämningen passar till min fotoserie. Men äntligen, 9 månader efter att jag har tagit det första fotografiet av denna scenen har jag tre foton som bildar en helhet.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.