Den här bilen ser verkligen ut som om den har sovit i hundra år, men jag är tveksam till om någon prins skulle få igång den med bara en kyss. Stämningen på bilkyrkogården gjorde att jag fick känslan av att röra mig i en sedan länge bortglömd tid eller i en sagovärld. Det finns många intressanta gömslen och vrår att upptäcka på Båstnäs bilkyrkogård. Men den platsen som fängslade mig mest var interiören i denna gamla skönheten. Det är så vackert att se hur växterna långsamt och försiktigt tar tillbaka det som egentligen är naturens. Alla dessa tunna, bräckliga grenar och löv ger sig in i strid med den hårda och kallt blänkande metallen. Med en lång och oupplöslig kram beseglar de Törnrosas öde, hur många prinsar som än kommer.