Vid ett sånt väder jagar man inte ens ut hunden ur huset. Det var kallt och fuktigt. Dimman var så tjock att den nästan kunde kallas för regn. Men det blåste inte alls och det har jag väntat på för att kunna ta några stämningsfulla foton i hamnen. Så jag vågade mig ut i alla fall, fast jag kom inte så långt som till hamnen. På vägen mot Vänern åkte jag förbi några ängar som såg ut att vara täckt av frost. Men det var ju inte tillräcklig kallt för att det skulle kunna vara frost. När jag tittade närmare på detta vita, glänsande täcke såg jag att det var miljoner små vattendroppar. Så jag stannade bilen och dök in i ett miniatyrsagoland uppbyggd av daggdroppar. Varje gång jag tar mig tid blir jag lika överraskad över den skönhet man kan upptäcka i naturen.