Denna morgon tänkte jag ta några foton vid hamnen – typ båtar i dimma. Men när jag kom dit hade dimman dragit bort, stämningen som jag hoppats på fanns inte. Så jag vände hemåt igen. Då bländade solen mig från en liten sidoväg som jag inte förr har lagt märke till, men just då såg den ut som en motorväg av ljus. När jag följde vägen hittade jag något som jag aldrig tidigare har upplevd. Jag måste har sett ut som ett barn, springande mellan alla grästuvor och ormbunkar. Hela scenen var så hänförande att jag nästan glömde att ta kort. Varje fotografi är som en pusselbit i en fantastisk sagovärld. Men titta själv….