Vänta bara

Innan jag åkte hemifrån i kväll hade jag en tydlig föreställning om hur fotot skulle se ut. Förhoppningen var att norrskenet skulle visa sig som en grön lysande inramning runt skogens svarta silhuett. Prognosen för detta skådespel var ganska bra, fast jag bor här nere i Dalsland. Men tyvärr såg jag inte ens en skymt vid horisonten av något som kunde liknas vid Aurora. Ibland ser man inte det som är vackert för att man väntar på eller fokuserar för mycket på något annat. Just det höll på att hända mig. Jag missade nästan alla miljoner glittrande stjärnor medan jag spanade efter det magiska gröna ljuset.


Vänta bara

Tiden kan gå väldigt långsamt när man väntar. Så jag hade tid att fundera lite på ett alternativt motiv, nu när jag ändå hade åkt ut i vildmarken. Kanske kunde jag skapa min helt egen belysning om norrskenet vägrade att dyka upp? Jag började med att ställa bilen tvärs över vägen så att parkeringsljuset belyste stugan. Det gjorde det möjligt att ta några foton av det lilla huset, fast det var kolsvart där ute. Sedan ändrade jag kamerans inställning till ”bulb-läge” för att kunna ha utlösaren fixerad i tryckt läge. Jag sprang till bilen och körde längs grusvägen tills bilen försvann ur kamerans blickvinkel. Efter en otillåten u-sväng körde jag tillbaka med bara parkeringsljusen påslagna. På så sätt ritade jag ljusspåret i landskapet. Sedan tog jag några foton där jag försökte få med så många stjärnor som möjligt. För dessa foton valde jag följande kamerainstälningar:

Exponeringstid: 20 sekunder
Bländare: f/1,8
ISO-värde: 800

Vid datorn monterade jag sedan ihop alla tre foton (stugan som belystes av bilen, ljuslinjer på vägen och stjärnhimlen). Det som jag gillar mest med fotografiet är att färgen på ljusspåret tas upp i flera bildelement. Det vita ljuset har sin komplement i det vita fönstret och den röda linjen hittar sitt motstycke i trafikskylten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.