Svartebäcksudde

Jag såg nyss ett intressant fotografi av en ensam liten stuga vid en snötäckt strand. Detta fotografi inspirerade mig i sin vackra enkelhet. Så jag kollade flygfoton på nätet för att hitta något som liknade en liten stuga vid Vänerns strand. Efter en stunds letande hittade jag ett föremål på kartan. Med lite god vilja och fantasi kunde man identifiera det som en byggnad.

Då gäller det bara att packa ryggsäcken, ta stativet och åka ut mot Svartebäcksudde, platsen där jag upptäckte mitt motiv. Bilen parkerade jag vid en småbåtshamn som ligger i en vik intill udden. Jag blev lite förvånad när jag såg att det inte fanns någon väg som ledde fram till udden och min lilla stuga. Men sådana hinder stoppar inte en beslutsamt fotograf. Jag kämpade mig genom snår, vass och steniga stränder. När jag äntligen kom fram såg jag min lilla stuga. Tyvärr var det bara en jättesten så stor som en liten bil, men någon byggnad var det inte. Ja, lite besviken får man väl bli?

Jag satte mig bara rakt ner i snön och tog av mössa och vantar. Först då märkte jag hur vackert det var denna morgon. Vänern låg helt lugn framför mig, ingen vind blåste, det ända man hörde var vågornas kluckande och plaskande när de letade sig in mellan strandens stenar. Jag vet inte hur länge jag satt där, i alla fall räckte det för att bli lite kall om tårna. Till slut packade jag ryggsäcken, vantar, mössa och stativ och begav mig tillbaka. Det var då jag upptäckte det här trädet. Man beger sig aldrig förgäves ut i naturen även om man kanske kommer hem med ett helt annat resultat än planerat.


Träd vid Svartebäcksudde

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.